Mietteitä suomalaisuudesta

Uusimmat Keskustelu Yleistä Yleiset pulinat Mietteitä suomalaisuudesta

Esillä 2 viestiä, 16 - 17 (kaikkiaan 17)
  • Julkaisija
    Artikkelit
  • LINKKI

    sivistys
    Ei kirjautuneena
    Liittynyt: 18.04.2007
    Kirjoituksia: 0
    Vastauksia: 1

    Olen pohdiskellut suomalaisuutta ja siihen liittyvää täällä: http://5tarmo3.laif.fi/category/suomisyksy/

    LINKKI

    bochorno
    Ei kirjautuneena
    Liittynyt: 12.10.2006
    Kirjoituksia: 6
    Vastauksia: 464

    Kuinka moni teistä menisi takaisin asumaan Suomeen?

    MAAMME
    Suomen kansallislaulu

    Oi maamme, Suomi, synnyinmaa,
    soi, sana kultainen.
    Ei laaksoa, ei kukkulaa,
    ei vettä, rantaa rakkaampaa,
    kuin kotimaa tää pohjoinen,
    maa kallis isien.

    On maamme köyhä, siksi jää,
    jos kultaa kaivannet.
    Sen vieras kyllä hylkäjää,
    mut meille kallein maa on tää,
    sen salot, saaret, manteret
    ne meist on kultaiset.

    Ovatpa meille rakkahat
    koskemme kuohuineen,
    ikuisten honkain huminat,
    täht´yömme, kesät kirkkahat,
    kaikk´kuvineen ja lauluineen
    mi painui sydämeen.

    Täss auroin, miekoin, miettehin
    isämme sotivat,
    kum päivä piili pilvihin
    tai loisti onnen paistehin,
    täss Suomen kansan vaikeimmat
    he vaivat kokivat.

    Tään kansan taistelut ken voi
    ne kertoella, ken?
    Kun sota laaksoissamme soi,
    ja halla näläntuskan toi,
    ken mittasi sen hurmehen
    ja kärsimykset sen?

    Täss on sen veri virrannut
    hyväksi meidänkin,
    täss iloaan on nauttinut
    ja murheitansa huokaillut
    se kansa, jolle muinaisin
    kuormamme pantihin.

    Tääll´olo meill on verraton
    ja kaikki suotuisaa,
    vaikk onni mikä tulkohon,
    maa isänmaa se meillä on.
    Mi maailmass on armaampaa
    ja mikä kallimpaa?

    Ja tässä, täss´ on tämä maa,
    sen näkee silmämme.
    me kättä voimme ojentaa
    ja vettä rantaa osoittaa
    ja sanoa: kas tuoss´ on se,
    maa armas isäimme.

    Jos loistoon meitä saatettais
    vaikk´ kultapilvihin,
    mis itkien ei huoattais,
    vaan tärkein riemun sielu sais,
    ois tähän köyhään kotihin
    haluamme kuitenkin.

    Totuuden, runon kotimaa
    maa tuhatjärvinen
    miss´ elämämme suojan saa,
    sa muistojen, sa toivon maa,
    ain ollos, onnees tyytyen,
    vapaa ja iloinen.

    Sun kukoistukses kuorestaan
    se kerran puhkeaa,
    viel lempemme saa hehkullaan
    sun toivos, riemus nousemaan,
    ja kerran, laulus synnyinmaa
    korkeemman kaiun saa.

    Paavo Cajander

    OUR LAND

    Our land, our land, our fatherland,
    Let the dear words ring forth!
    No hills to heaven their heights expand,
    No valley dips, seas wash no strand,
    More cherished than our home far north,
    Than this our native land.

    Our land is poor, it has no hold
    On those who lust for gain,
    And strangers pass it proud and cold,
    But we, we treasure every grain,
    For us, with moor and fell and main,
    It is a land of gold.

    We love the thunder of our streams,
    Our torrent’s headlong bound,
    Our gloomy forests’ mournful themes,
    Our starry nights, our summer’s beams,
    All, all that here by sight or sound
    About our hearts is wound.

    Here fought our fathers their good fight
    With brain and plough and blade.
    When skies were sullen or were bright,
    When all went ill, when all went right,
    The Finnish heart bore undismayed
    The burden on it laid.

    O who can reckon up the tale
    Of trials this folk withstood,
    When battle raged o’er hill and dale,
    When frost brought famine in its trail,
    Who measures all of its outpoured blood
    And all its fortitude?

    And it was here they fought and bled
    For us, those men of yore,
    And it was here their joys were bred
    And it was here their tears were shed,
    Those who for us our burdens bore
    So many years before.

    This is a sweet and lovely spot,
    All, all we need lies here.
    However fate may cast our lot
    A land, a homeland, we have got..
    And what is worthier, far or near,
    To cherish and hold dear?

    And here around us lies this land
    Too near for sight to miss,
    We have but to stretch forth our hand
    And gladly point to lake and strand,
    And pointing say: See this and this,
    Our fatherland it is!

    And were we wafted to the skies,
    Their golden fields to till,
    Should life become a paradise
    With no more tears and no more sighs,
    Yet this poor land of ours would still
    Our hearts with longing fill.

    Land, which a thousand lakelets hast,
    Where song and honour dwell!
    Shore upon which our life was cast,
    Land of our future and our past!
    Let not thy poverty thee quell,
    Be free, rejoice, live well!
    Thy bloom, a tender bud till now,
    Shall burst its bounds ere long;
    See from our love for thee shall grow
    Thy hope and joy, thy fame shall glow,
    And ringing louder and more strong
    To Finland raise our song.

    Vårt land

    Vårt land, vårt land, vårt fosterland,
    Ljud högt, o dyra ord!
    Ej lyfts en höjd mot himlens rand,
    Ej sänks en dal, ej sköljs en strand,
    Mer älskad än vår bygd i nord,
    Än våra fäders jord.

    Vårt land är fattigt, skall så bli
    För den, som guld begär,
    En främling far oss stolt förbi;
    Men detta landet älska vi,
    För oss med moar, fjäll och skär
    Ett guldland dock det är.

    Vi älska våra strömmars brus
    Och våra bäckars språng,
    Den mörka skogens dystra sus,
    Vår stjärnenatt, vårt sommarljus,
    Allt, allt, vad här som syn, som sång
    Vårt hjärta rört en gång.

    Här striddes våra fäders strid
    Med tanke, svärd och plog,
    Här, här, i klar som mulen tid,
    Med lycka hård, med lycka blid,
    Det finska folkets hjärta slog,
    Här bars, vad det fördrog.

    Vem täljde väl de striders tal,
    Som detta folk bestod,
    Då kriget röt från dal till dal,
    Då frosten kom med hungerns kval,
    Vem mätte allt dess spillda blod
    Och allt dess tålamod?

    Och det var här, det blodet flöt,
    Ja, här för oss det var,
    Och det var här, sin fröjd det njöt,
    Och det var här, sin suck det göt,
    Det folk, som våra bördor bar
    Långt före våra dar.

    Här är oss ljuvt, här är oss gott,
    Här är oss allt beskärt;
    Hur ödet kastar än vår lott,
    Ett land, ett fosterland vi fått,
    Vad finns på jorden mera värt
    Att hållas dyrt och kärt?

    Och här och här är detta land,
    Vårt öga ser det här;
    Vi kunna sträcka ut vår hand
    Och visa glatt på sjö och strand
    Och säga: se det landet där,
    Vårt fosterland det är!

    Och fördes vi att bo i glans
    Bland guldmoln i det blå,
    Och blev vårt liv en stjärnedans,
    Där tår ej göts, där suck ej fanns,
    Till detta arma land ändå
    Vår längtan skulle stå.

    O land, du tusen sjöars land,
    Där sång och trohet byggt,
    Där livets hav oss gett en strand,
    Vår forntids land, vår framtids land,
    Var för din fattigdom ej skyggt,
    Var fritt, var glatt, var tryggt!

    Din blomning, sluten än i knopp,
    Skall mogna ur sitt tvång;
    Se, ur vår kärlek skall gå opp
    Ditt ljus, din glans, din fröjd, ditt hopp,
    Och högre klinga skall en gång
    Vår fosterländska sång.

    o

    Qué será, será ..what ever will be ….

Esillä 2 viestiä, 16 - 17 (kaikkiaan 17)

Sinun täytyy olla kirjautunut vastataksesi tähän aiheeseen.